Jag funderar på om den rasande rasismdebatten i Sverige har något att göra med att vi är ett av de mest sekulariserade länderna i världen? Tanken slog mig i morse när jag loggade in på Facebook och såg ytterligare ett inlägg av en självutnämnd ”präst”, doktorand i filosofi vid KTH Karim Jebari, som skriver så här:
Att vara sexist är inte något jag har valt, det är något jag har lärt mig av att leva i en sexistisk värld. Och du har inte valt att vara rasist. Det är något du lärt dig av att växa upp i en rasistisk värld. Men nu har en ny (nåja) idé dykt upp i debatten. Idén att vi kan motverka vår inlärda rasism/sexism genom att erkänna den och anstränga oss. Det är det (tror jag) som var poängen i Jonas artikel.
Jag kan inte se någon skillnad här egentligen i budskapet mot det som kyrkan alltid har förkunnat, att världen är ond, att vi lockas i frestelse och att vi skall bekänna våra synder inför Gud för att återställa relationen till Herren och ett liv i Guds gemenskap.
Skillnaden är naturligtvis avseevärd i det att den nya tidens kyrka är så mycket mer oförsonlig, intolerant och fördömande, än vad den gamla tidens kyrka har varit på länge.
***
I detta hus skall vi inte äta något lamm i påsk, men det blir kanske lite fisk framåt kvällen. Jag är gift med en katolik, men han är inte praktiserande, och jag, som sagt, är en sekulariserad svensk. Trots det förstår jag vitsen med att formalisera skulden och förlåtelsen, och låta kyrkan ta hand om det. Samhällsdebatten däremot bör vända och vrida på frågorna och argumentera utifrån olika perspektiv.
Brodows blandning 
När det förr i tiden fanns endast en eller vissa (dominerande) grupper som hade möjlighet att använda sig av språket som ett verktyg för att kunna berätta, föra talan för sig själva eller andra finns det idag allt fler grupper/individer som har denna möjlighet. Vi får idag många olika perspektiv på olika problem som t ex rasism, sexism etc. Företeelser tror jag har alltid funnits men det är först idag som det finns möjlighet att ta fram dessa, skriva om, diskutera etc. Jag själv har en förkärlek till termen ”den språkliga vändningen” som jag tror vi bevittnar idag i samhällsdebatten där strömmen av många nya perspektiv välter det förut dominerande perspektivet. Härligt med debatt och mångfald tycker jag.
Ja, det stämmer nog. Tidigare fanns det ett dominerande perspektiv, medan fler idag har möjlighet att ge sitt perspektiv. Fast jag ser en skillnad i trosfrågor – men det här är jag verkligen inte någon expert på – och samhällsdebatten, det bör vi hålla isär. Jag anser att vi bör undvika den typen av fördömanden och uttalanden om gott och ont som är så vanliga idag. Politiker löper gatlopp om de väljer fel ord, frågor som egentligen inte borde ha politisk färg bli politiserade och det uppstår ett skyttegravskrig mellan höger och vänster, där båda förmodligen ser sig som företrädande den rätta åsikten (och kanske också den goda). Vilka är vi att döma över gott och ont? I en argumentation kan man säga: du har fel, därför att konsekvenserna av ditt resonemang är inte vad du tror, man kan se det så här… Men detta att ta patent på godheten, det reagerar jag på.
Intressant!
Och glad påsk!
Glad påsk själv, Susanna!
Jag håller med om att klassificera tillstånd som gott eller ont, svart eller vitt etc är helt fel, tyvärr finns det fortfarande mycket av sånt i dagens samhällsdebatt. Det finns många fler nyanser att använda/tänka i. Det jag tror är viktigt att visa respekt för varandras/andras perspektiv, tron för all del.
…och glad påsk, Anna!
Ja, detsamma, Eva! Glad påsk!
Helt rätt. ”Rasism” har blivit en religiös fråga. Politisk Korrekthet är en gudlös, impulsstyrd religion.
Intressant koppling. Tänker som du att tanken är lik den om arvssynd. Särskilt vita människor bär den med sig och bör enligt den nya kyrkan ägna sig åt att bearbeta den och göra avbön.