Just nu är tydligen min blogg mest ett arkiv för artiklar jag skriver annorstädes. Min bloggaktivitet har kommit av sig av olika anledningar. Det har att göra med att jag dels måste bli klar med min avhandling illa kvickt, dels söker jobb och har därför plötsligt blivit väldigt medveten om att det jag skriver här i offentligheten – mest inför några goda bloggvänner egentligen – också kan läsas av andra! Det ger sig nog.
Jag såg Jens Assurs Africa is a great country på Liljevalchs idag. Det är en utställning som lika mycket bygger på texter som bilder. Man bör ta sig tid att läsa texterna och inte bara se bilderna, för engagemanget ligger där, i beskrivningen av den ekonomiska utvecklingen i Afrika. Bilderna är, som flera kritiker har påpekat, påtagligt distanserade och så där väldigt lämpliga för ett omslag till National Geographic, om ni förstår.
Jag vet inte om titeln Africa is a Great Country syftar på ett Afrika som ofta beskrivs som om det vore ett land, när det istället är en världsdel. Jag lägger också märke till att det överst på den gratis handout som finns i entrén står: ”ANNONS – Hela denna bilaga är en annons från Studio Jens Assur – ANNONS”. I publicistiska sammanhang måste man ange om texter som har ett kommersiellt syfte är s.k. textreklam, annars betraktas inte den journalistiska produkten som seriös. Det kan rent av strida mot marknadsföringslagen. Men en folder till en utställning? Det ger snarare tvivelaktiga signaler, som om man inte riktigt kan lita på innehållet i utställningen – för det är ju bara reklam…?
Jag får erkänna att jag är väldigt okunnig om ämnet och är en av de personer som har en 30 år gammal bild av svältande barn för ögonen när jag tänker på Afrika – även om jag vet att saker och ting har förändrat sig! Inte minst för att Kina har investerat i en rad länder i Afrika, på jakt efter olja och andra naturfyndigheter, förstås. Det har medfört ett ekonomiskt uppsving i dessa länder och en förbättring av människors levnadsvillkor – inte allas men för en växande medelklass. Därför tycker jag att utställningen är intressant och sevärd. Det är texterna med statistik över utvecklingen som förändrar min bild av Afrika, inte så mycket bilderna.
Från utställningen:
- Kinas handel med Afrika har gått från $5,6 miljarder 1999, till $166 miljarder under 2011.
- Rwanda har störst antal kvinnor parlamentet i världen, 56%. Att jämföra med Sveriges 45%.
- Sex av världens tio snabbast växande ekonomier ligger i Afrika.
- I Kenya använder 70% mobilen för att betala för varor och tjänster. Det är högst procenttal av alla länder i hela världen.
- I USA:s tio mest lästa tidningar och magasin publicerades totalt 245 artiklar om fattigdomen i Afrika men endast fem artiklar som belyste tillväxten av bruttonationalprodukten.
- Det finns över 600 miljoner mobilabonnemag i Afrika, en marknad som ökat med 20% varje år de senast fem åren.
- Majoriteten av svenskarna tror att läskunnigheten bland unga i Tanzania är mindre än 50% när det i själva verket är över 80% som kan läsa.
Uppdatering: Nu har jag fått lite närmare information från Annika Hansson Wretman på Liljevalchs, hon arbetar med information och webb:
Anna, kika gärna på www.liljevalchs.se så kan du läsa om utställningstiteln och varför Jens Assur i detta fall ”backar” med kameran mm. (Apropå distans alltså). Samma text finns på våra infoblad i entrén. Annons” handlar om att gratisfoldern är identisk med den som alla DN-prenumeranter fick med i sin tidning. Två tryckvarianter var nog lite för dyrt.
Den är bra den där bilden ovan: Lite som en scen ur en Roy Andersson-film. Fattas bara att de alla ska gå stillsamt rakt utför branten.
Om kommersen har jag inget att säga; Jens Assur är bra, har också alltid varit försäljningssnille.
Jag antar att du har fullständigt rätt i din invändning angående textreklam, men nuvarande Liljewalchs-chefen är väl nästan sockrat inställd på reklam/marknadsföring/not to mention Ikea?
Här i intervju med Maja Aase: http://www.fokus.se/2011/01/jag-vill-inte-hamna-i-porrtrasket/
Jens Assur är absolut en väldigt skicklig fotograf, det är inte det. Frågan är hur mycket konst det är. Jag tror att de kommersiella kopplingarna hos Assur uppmärksammas och ifrågsätts eftersom utställningen äger rum i ett konstsammanhang på en erkänd konsthall. Det är institutionen som i mångt och mycket bekräftar konsten som konst. Jens Assur spelar lite grann i en annan liga – men det här är egentligen larviga gränsbevakningar som kritiker ägnar sig åt.
Mårten, ja, jag känner ju den gode Mårten, och jag måste säga att han är mycket trevligare i verkligheten än i den där intervjun…
Jag ifrågasätter inte hans trevlighet ….;) Inte heller Maja Aaases otrevlighet.