Arbetslivets fröjder

Jag längtar efter våren som lär komma till hela landet i början av nästa vecka. Nu har våren väntat så länge och jag är trött på mina vinterkläder. Får rota fram sommargarderoben ur källaren i helgen. Hoppas något känns lite fräscht fortfarande.

Det var ju himla tur att jag har fått ett jobb för mina glasögon har gått sönder. Med det bastanta synfel jag har går ett par progressiva på 10 000 kronor, drygt. Men jag får ett par solglasögon på köpet, det kan vara bra till semestern på Sardinien i sommar. Så var det med den lönen. Men tänk! Jag får betald semester i sommar! Wow!

Jag förstår inte varför denna frihet kring frilanslivet hyllas så, när det innebär så mycket umbäranden. Efter åtta timmars arbetsdag och en full arbetsvecka känner jag mig piggare än någonsin. I morgon skall jag ta i tu med avhandlingen i forskarsalen på KB.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Arbetslivets fröjder

  1. Thomas Nydahl skriver:

    Känner igen mig i allt, inklusive glasögonen som jag bestämt mig för att köpa på kredit inom kort, annars blir det inga alls. Önskar dig i sommar en fin och välgörande tid på Sardinien, tror bestämt att du är mycket värd den!

  2. Tack, Thomas! Ja, det finns förmånliga avbetalningar, det kommer jag också att ta, om det skall bli någon semester i sommar! Men det är en ödets ironi att liksom allting klappar ihop, glasögon m.m., när man vet att det kommer att komma in slantar i slutet av månaden. Mina glasögon har hållit andan och väntat.

  3. Evas Perspektiv skriver:

    Grattis, Anna! Verkligen!

  4. Frilanslivet som det var, Anna. Inte som det är. Men jag är glatt ute ur alltihop och kan arbeta på mina egna projekt.
    Förlusten för ”de fria” hör självklart ihop med vinsten för de ägande se. http://vakna.blogspot.se/2013/03/avskurna-tar-och-forlangda-naglar.html

  5. Javisst! Förr var det nog så att det var en fröjd att vara fri som i frilans, men nu verkar det mer vara en nitlott som man vid pass 47 (fyller 48 i år) helst bör ta sig ur medan chans finns! Det känns som att siste man släcker lyset. Jag är gärna frilans och företagare om jag själv kan skriva beloppet på fakturan, men att vara hänvisad till fasta arvoden som inte går att göra något åt är inte uppmuntrande i längden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s