Lite nyheter från Sardinienfronten: mitt liv som självförsörjande bonde på Sardinien kan bli en realitet redan nästa år, åtminstone när det gäller tomater på burk. Får se hur länge man kan leva på det. Vi har fått kontakt med en lantbrukare och livsmedelsproducent som gladeligen sätter igång att bruka vår mark redan i år. Förhandlingar pågår. Som utbyte tänker vi oss provision på intäkterna och ett rikligt fyllt källarförråd. Bonden är enligt uppgift ”taliban” när det gäller gifter i jordbruket, så det blir ekologiskt rakt av. Hans inlagda grönsaker i olja har jag redan smakat, de var underbara! Nästa steg i vår plan är att söka bygglov för ett hus, vilket kommer att bli så mycket enklare om det redan finns en rörelse igång på tomten.
Brodows blandning 
Åh underbart!
Själv skulle jag väldigt gärna bli tomatodlare eller dylikt, nu på gamla da’r. Och slippa allt det sociala ”tramset”! Jag bor ju på landet igen och det var lite så jag funderade när jag flyttade ut.
Sen tog jobbet/försörjningen över all energi/fokus… För samhället idag är tillbaks med full kraft, till det traditionella förledandet av sina arbetsmyror (underbart engelskt ord är preoccupying), efter en liten konstruktiv utflykt som manifesterade sin officiella början -68. 🙂
Nu får vi väl vänta rätt många år tills nästa ”hopp”- säkert inte 700-800 år igen. Men nog inte inom vår livstid…
Så att göra så gott man kan av sin tillvaro i lugn och ro, i enlighet med ens tankar om rätt och fel – är det pensionärsliv som jag vill leva. Om jag nu orkar med att åstadkomma det, och inte samtiden dränker mig fullständigt… 😉
Ja, vad härligt. Go tomatoes, go!