Funderar kring Skärgårdsdoktorn som nu visas i repris: Skildringen av inskränkta och främlingsfientliga öbor som misstänksamt mottar den nye läkaren Johan Steen och hans dotter Wilma till ön ger oss en bild i miniatyr av ett rasistiskt Sverige. ”Djungelläkaren”. Wilmas väska med apan som hon blir retad för i skolan och lopporna i sjalen som hennes mamma skickar från Afrika. Men vad är sensmoralen? Det är inte ofta Johan Steen får sympatierna på sin sida. Den gamle skärgårdsdoktorn, Axel Holtman, är desto mer populär, fast hans släkt har å andra sidan varit bofast på ön i generationer. Här räknas genuina Saltöbor och inte inflyttade 08:or. Nej, dagens rasismdebatt fungerar inte riktigt på Skärgårdsdoktorn, det saknas ett maktperspektiv.
Har sett mig mätt på några avsnitt genom Svt Play. Det är en charmig serie.
Brodows blandning 
Eller ett slonkerperspektiv kanske?
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/sverige-tillhor-aven-slonkerna_8370486.svd
Fina skärgårdsmiljöer, men.. skådespeleriet? varför är Johan Steen och Wilma kroniskt generade hela tiden?