På slingrande vägar genom ett sommargrönt Sörmland nådde jag efter ett par timmars resa Julita Herrgård där jag hälsade på en gammal vän från Uppsala som nu arbetar och bor på området. Hon gav mig en visning av huvudbyggnaden som har fina interörer från 1700- och 1800-talet. Huvudbyggnaden stod klar 1760 men inredningen bär spår från olika tider. Här finns flera fina miljöer från empire till en bondsk variant av nyrokoko och stadens burgna sekelskifteshem. Idag visas huset med den möblering som siste private ägaren Arthur Bäckström lämnade efter sig. Ett projekt initierades 2011 att öppna upp vart och ett av de 20 rummen för besökare och återskapa Julita som det var på 1920-talet.
Foto: Wikipedia
Färden gick sedan vidare till vårt eget lilla slott, ett torp i Västra Götaland som mina föräldrar omsorgsfullt har byggt upp till en riktig oas. Fotografierna tagna av min skadade iphone kan inte ge rättvisa åt blomsterprakten och skönheten här, men ger en liten vink om vilket arbete som har lagts ned. Här skall jag vara sista veckan av min semester och skriva klart den där avhandlingen.
Den gamla jordkällaren förvandlad till blomsterkulle
Röda och svarta vinbär, körsbär och hallon är mogna, äpplen kommer i höst
Här sitter jag och skriver på altanen med sjöutsikt!
Mammas grönsaksland
Kaprifolen utanför källardörren
Blomsterhavet
Brodows blandning 
Oj, vad härligt du får det. Doppa tårna i vattnet och säkert hela kroppen, och ögonen i blomsterfriden innan du spurtar mot mål.
Julita liknar ”våra” slott i Östergötland, där min man och jag åkte runt och promenerade i de stora parkerna. Jag är mera för slottens utsida och omgivning än det som finns inuti. Så är mitt liv också: Hellre ute än inne ; )
Sâ vackert! Att likt Voltaire fâ odla sin trädgârd i liknande trädgârd – körsbäret pâ det berömda moset! Allt gott inför slutförandet!
Tack, Garielle och Helena! Ja, här är en fröjd. Nu har jag plockat bigarråer och snart ska jag ta ett dopp.