Sensommaren, syrianer och Min sköna tvättomat

Jag är nu tillbaka i stan igen och har börjat jobba. Nu känns det i luften att det är sensommar. Tre veckor kvar till september och jag har redan börjat längta efter höstgarderoben. Kanske det blir  någonting i tweed i år? En figursydd kavaj och jeans i så fall; den konservativa looken med pärlhalsband och plisserad kjol är inte min stil. Jodphurs, stickad tröja med polokrage och vid oljerock passar mig bättre. En doft av svettig sadelgjord och läder. Klassiskt, sportigt och elegant androgynt.

Nyss drog en kortege förbi på gatan utanför, ett tiotal tutande bilar med band som fladdrade ut från fönstren. Förmodligen på väg till ett syrianskt bröllop någonstans i stan där var fjärde invånare är assyrier/syrian. Det är ett spännande inslag i stadsbilden. TV3 gjorde en reality-parafras på filmen Mitt stora feta grekiska bröllop fast med syrianer i Södertälje. Inga vita limousiner denna gång.

Annars är här lugnt. Lite småstadskaraktär med sommarturistlivet kretsande kring Maren och småbåtshamnen, och ett charmigt centrum med många enmansföretag av skräddare, skomakare, kemtvättar och livsmedelsbutiker med mat från hela världen. Det påminner lite grann om mina kvarter i Rom. Inte maten då, men raden av hantverkare och småbutiker där man kan få en väska lagad för 30 kronor, vilket jag fick i morse.

Jag gick först till skräddaren som  tittade på min väska men konstaterade att han inte hade en symaskin stark nog för att laga den, så han hänvisade mig till sin bror några kvarter längre bort. De båda bröderna, syrianer från östra Turkiet, har varit hantverkare hela sitt liv, den ene skomakare, den andre skräddare. Klädda som riktiga farbröder, så som svenska farbröder idag sällan ser ut.

I kväll gick Min sköna tvättomat på SVT. Filmen utspelar sig i Thatchers England på 1980-talet  och handlar om Omar, en pakistansk kille som får överta sin farbrors tvättomat, och barndomsvännen Johnny som hjälper honom att förvandla den sunkiga tvättomaten till en högklassig tvättinrättning. Johnny är vit underklass, tidigare National Front-anhängare, som vill bryta med sitt gamla liv genom att jobba för Omar som är på väg uppåt i graderna, men blir samtidigt indragen i skumma affärer i Omars patriarkalt styrda släkt med alla de tjänster och gentjänster som utbyts där, kopplade till den undre världen. Det finns en replik i filmen där en av de vita killarna fräser till Johnny: ”vi släppte ju in dem för att de skulle jobba åt oss, nu  jobbar  du åt dem!”.

Det är lite grann samma tema tänker jag, filmens pakistanier i södra London som bildar klaner och bedriver affärsverksamhet och syrianerna i Södertälje som sägs dominera affärsverksamheten i staden. Precis som det går att göra en syriansk parafras på Mitt stora feta grekiska bröllop  skulle nog konceptet funka även på Min sköna tvättomat.

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Film & TV. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s