Rensar upp

Några gånger i livet har jag slängt gamla papper, böcker, tidningar och tidskrifter; rensat i garderober och förråd, tömt skåp och slängt sopor, gått med tjänliga kläder till klädinsamling och skjutsat uttjänta möbler på tippen. Oftast har det skett i samband med flytt. Det är naturligt, men nu börjar det dra ihop sig till storstädning igen. Jag står inte ut med allt jag har samlat på mig under mitt liv som doktorand och kritiker, framför allt står inte min man ut med alla mina papper och böcker, och han orkar inte vänta en dag till på att jag skall disputera. Vi har nämligen mitt disputationsdatum som ett slags vändpunkt då allt blir lättare och luften friare att andas.

Så nu har jag satt igång med skrivbordet. Här skall åtminstone bli lite lättare att arbeta framöver. Väl klart fick jag genast lite inspiration och skriver nu på denna blogg, en plats som jag tidigare har sökt mig så ofta till för att i stundens ingivelse kasta ned några tankar jag har i huvudet, men som på sistone har varit så svår att närma sig.

Jag har också givit mig i kast med bokhyllorna som har samlat damm så många år. Hur kunde flera hyllmetrar med gulnade pocketböcker passera vid förra flytten? Om de tjänar som dokumentation över läst litteratur kan jag ju lika gärna skriva ner titlarna och hänga i en snodd bredvid de tömda hyllorna. För imponerar på gästerna gör de knappast. Vi har ju inga! Det var länge sedan jag var värdinna för middagssällskap, hit till röran vill man knappast bjuda hem någon.

Det kommer att ta ett tag att rensa upp. Men jag är säker på att allt blir bättre. Vad som händer sedan får vi se.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Rensar upp

  1. Maria-Thérèse skriver:

    Ah! Samma här. Och jag orkar inte börja, för det blir som en lavin och jag kanske börjar riva överallt samtidigt – men det där med skrivbordet ger mig förtröstan. Mitt skrivbord och mitt andra arbetsbord i detta rum är inte så tokiga, inte enorma mängder saker som bara ställts dit utan att höra dit – så om du menar att det hjälper med något så enkelt kör jag härmed skrivbordsvarianten på två bord, diskar och dammsuger lite och hoppas därmed ha ro att skriva och strunta i resten i kväll 😉

  2. Anders Widoff skriver:

    Kommer just från en dag bakom ett bord på en loppis: känner igen det! Längtar också efter att lämna sakerna bakom mig. Bye, bye!

  3. Ah, Anna. Konstigt nog satt jag också här igår och rensade papper; jag som ALDRIG gör det. Gjorde precis som du, slängde redan korrade översättningar, redan publicerade artiklar, gamla utskrifter mm. Kände för ovanlighetens skull ett visst lugn vid min (ickedigitala) papperskorg.

    Och samtidigt hittade jag en del att lägga på nätet. En del grejer håller. Men inte hittade jag dem jag mest letade efter. Cést la vie!
    All lycka med doktorerandet!

    • Tack, Gabrielle! Det är märkligt att man inte rensar oftare, så mycket av ens tid som går åt till att släpa hem saker. Det går ju inte att gå på en utställning utan att komma hem med både katalog och en massa pressmaterial.

  4. Thomas Millroth skriver:

    Såna snikna vänner som inte kommer hem till ”röran” och umgås: finns det något mer spännande än utspridda spår. Men allvarligt talat, böcker och annat, det finns drivor av dem i hemmet, det fanns ännu mer, då vi bodde på landet. sålde av allt vi inte kände igen, mindes etc. Gav bort fina grejer till sådana som gillade. Försäljningen bekostade flytten, och då finns ännu kvar mängder av skönlitteratur och konstlitteratur + musik etc. Några hela väggar i lägenheten och mängder på vår jättestora vind. Det gäller att inte bli slav under tingen, att få scolios av medelklassprylar och bekräftelse genom poänggivande föremål, visst, men där finns också egen historia, där finns också ett intellktuellt landskap där jag manövrerar. Eller vad ska jag göra med mina fyra hyllmeter oersättliga DDR-dokument och böcker?
    Digitalt duger icke – det finns massor av musik, böcker etc som endast duger som verkliga ting. Dra fingrarna över en handsatt yta i Christian Morgensterns Galgenlieder, beundra hur faktorn har handsatt Fisches Nachtgesang, Det bor en värld i bok och skiva.

    • Åh, jag är bokfetischist. Förstår precis känslan. Men tyvärr, sådana finns inte så många av här. Mest köper jag pocketböcker eller samlar på mig konstkataloger, de senare har jag bestämt mig för att donera till Uppsala universitetsbibliotek. Med sigill. De gör bättre nytta på en konstvetenskaplig institution än hemma hos mig. Det finns bibliotek där man snabbt kan få fram det man behöver, som tur är.

  5. Fransyskan H skriver:

    ”För imponerar på gästerna gör de knappast. Vi har ju inga!”. Hoho, igenkänningsfaktorn är stor! dubbelfniss.

  6. Eva Asp skriver:

    Underbart, Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s