Oslo i förändring

Jag firade min födelsedag i helgen med att åka till Oslo och hälsa på sonen som bor där numera. Vi tog in på ett billigt lägenhetshotell och klarade weekenden utan att bli ruinerade i den dyra norska huvudstaden, mycket tack vare min mamma som packade väskan full med mat strax innan vi kördes till busstationen i Karlstad. För så är mammor, även när dottern fyller 48.

Själv är jag nu dubbelt så gammal som min son som i somras fyllde 24. Det här är en fin bild på oss.

Vi har sett 150-årsfirandet av Edvard Munch på Nationalgalleriet och Munch-museet. Det är den mest omfattande presentationen någonsin av Munchs konstnärskap. Utställningen pågår till 13 oktober. Jag rekommenderar verkligen att åka till Oslo innan den stänger.

Oslo har förändrats väldigt mycket sedan sist jag var där, närmare bestämt 1989. Det är oljepengarna som har gjort norrmännen nyrika. Jag minns inte att Oslo var en stad man åkte till när jag bodde i Karlstad som ung. Det är bara drygt 20 mil emellan, men om man skulle åka någonstans var det Stockholm som gällde och möjligtvis Göteborg. Nu verkar Oslo vara en mycket livligare och intressantare stad att bo och verka i än Stockholm.

Staten har blivit rik, husen har blivit dyra, människor samlar i ladorna för alla vet att någon gång tar oljan slut. Det är spenderbyxor och snålhet på en och samma gång. Fortfarande äter norrmännen smörgåspaket till lunch.

Ikväll fick vi veta att Norge byter regering. Hur det kommer att bli de närmaste åren vill jag inte spekulera i. Arbeiderpartiet fasar för en norsk variant av regeringen Reinfeldt med Fremskrittspartiet som en alltmer rumsren del av norsk borgerlighet. Det enda jag kan säga är att utanförskapet, klasskillnaderna och integrationsproblemen tycks vara oberoende av de politiska blockens färg, för i Oslo ser man väldigt många utslagna människor runt stationen. Drogade och alkoholberusade. Fler än i Stockholm. Kanske är det för att Oslo är en till ytan så begränsad stad, här växlar områdenas sociala och ekonomiska karaktär från gata till gata. Det är mer blandat i Oslo än i Stockholm som är vit i mitten och mörkare ju längre ut i periferin man kommer. Fast blandat är inte helt korrekt. I Oslo är det snarare strimlat som en tigerkaka. Pakistaner, irakier och somalier har sina butiker och umgängen i särskilda kvarter, romer samlas i läger på baksidan av busstationen. Norrmännen bor i de finare västra delarna av staden och umgås på uteserveringarna på Akers brygge.

Oslo har också blivit en konstens huvudstad i Norden. Flera nya konsthallar har byggts och gallerier trängs med uteserveringarna på Tjuvholmen. Vi hann tyvärr inte besöka Astrup Fearnley-museet men den som åker dit nu kan se Cindy Sherman ännu ett par veckor.