Gunilla Brodrej kommer ut med en bok under våren om ett år utan shopping. I Expressen meddelas det att hon inte har köpt nylonstrumpor under hela 2013, hon har använt sig av det lager hon redan hade i garderoben. Skall man skratta eller gråta?
Sök
Arkiv
-
Senaste inlägg
Min avhandling
Klicka på bilden för beställning. Eller kontakta mig, jag har böcker i lager.
Senaste kommentarer
Sidor
Kategorier
-
Gör som 819 andra, prenumerera du med.
Brodows blandning 
Gråta!
Själv försöker jag bli av med allt lagrat – det är inte helt lätt… Och då talar jag inte om nylonstrumpor! 🙂
Det verkar på något vis slöseri med papper (och träd) att skriva en sådan här bok, ett slags uppmaning till shopping kanske, för hon vill att andra ska shoppa den här shoppingboken.
Det är lite grann som 5:2-dieten: sluta ät under två av veckans sju dagar. Ändå kommer det ut böcker med recept!
Själv har jag till och med svårt för att slänga stumpor med hål i, jag syr ihop hålet tills den blir helt knögglig i toppen.
Läste en av Mankells deckare för några veckor sedan, där han funderade lite över just före och efter strumpstoppningens tid…
Själv kan jag aldrig slänga användbara saker, varför ska man? Och så avskyr jag att shoppa – hänger ihop eller hur…?
Men varför klumpa ihop Kulturvänstern med all denna navelskådande anti-konsumism? Det är inte riktigt schysst; det finns ju alla sorters: Nyss såg vi Sisiela Kyle, troliogen kulturvänster, uppträda på Filmgalan med fyra olika kreationer, troligen skattebetalade. Och Herr Kulturvänster Tommy Berggren gillar färg och sidensjalar, och ja – jag ska inte bygga en lista. Men jag tycker ordet Kulturvänster är ungefär lika slagkraftigt som ordet Östermalmskärring. Du vet, alla de där som får sina sjurummare städade på skatter betalade av trehundra gamla tanter och barnfamiljer, som inte får skattepengar för städning. Upprörande? Ja, lite mer upprörande än att nån navelskådar i antishopping.
Jag medger att titeln är en aning provocerande, det var också meningen. Först skrev jag så, ”kulturvänstern”, sedan ändrade jag till en beskedlig och neutralt beskrivande titel, men djävulen i mig petade tillbaka den första. Konsumismen härjar väl så väl inom vänstern som borgerligheten, men jag kan inte komma på någon till höger som skulle skriva en sådan bok. Många jag känner inom de kretsarna går i sina gamla nötta tweedkavajer år efter år och tycks inte leva särskilt utsvävande liv på den fronten. Om de betalar för städhjälp och drar av på skatten är mig inte bekant. Apropå skattesubventioner tycker jag att det är bra mycket mer omoraliskt att göda banksystemet med skattepengar genom ränteavdraget på lån, vilket även pressar upp priserna på bostadsmarkanden och tvingar normalinkomsttagare att skuldsätta sig upp över öronen, men det är det ingen som talar om. Socialdemokraterna vill inte ta bort ränteavdraget för då tycker man att man sviker de som redan har stora huslån och som kanske får göra sig av med huset. Det är lättare att tala om oanständigheten i att anställa en städhjälp och ge någon jobb och få pengar tillbaka på skatten för det.
Anställa en städhjälp bryr jag mig inte om, det är Rut-avdraget till förmån för redan rika som irriterar mig, när alltså fyrbarnsfamilj med lägre inkomst INTE får Rut.
Men det du nämner om ränteavdrag på lån är superkorkat.
Kulturhöger resp kulturvänster är bara en smula lata begrepp, tycker jag. Jag vet många inom sk kulturvänster som inte skulle intressera sig ett jota för böcker om sin icke-konsumtion, sin bittra fitta, etc. Det är inte skribenten utan ämnet som skriker efter att skrivas, och vissa hakar på.
Nu för står jag inte riktigt, RUT-avdraget gäller väl för alla? Det har väl ingen betydelse om du är rik eller fyrabarnsfamilj med lägre inkomst, bara du betalar en städhjälp vitt har du rätt till skatteavdrag. Problemet är väl i så fall att man måste vara ganska välbeställd för att kunna betala en städhjälp vitt och med anständig lön. Det har ju visat sig att RUT nyttjas främst i t ex Danderyd.
Ränteavdraget som jag tog upp ifrågasätts nästa aldrig av samma socialdemokrati som ser rött så fort de hör RUT, trots att det driver normalinkomstagare in i en skuldfälla, skapar en bostadsbubbla, göder banksystemet med stattepengar och stimulerar att folk tar lån i stället för att köpa med egna pengar. Betänk! Det är 30% avdrag för räntekostnaden! Hur många miljarder av skattepengar handlar detta om? Pengar inkasserade från de som bara kan drömma om att skaffa en bostadsrätt eller villa eftersom de inte kan spara ihop till insatsen ty deras ekonomiska utrymme är för litet, Om detta säger socialdemokraterna ingenting. Det viktigaste är förstås att alla utåt sett har samma materiella standard, oavsett om det är med eget kapital eller med bankens. Det här leder rakt tillbaka in i ämnet för inlägget: konsumism.
Jag har ganska lång erfarenhet av icke-konsumism men att gå så långt som att få skoskav för att man av princip inte köper något, där gick gränsen för dumhet. Jaså, ska det bli en bok av detta också? Det räcker väl med en artikel?
Håller med om allt du sa där. Förutom just det att Rutavdraget hamnar hos de redan rika, som har stora villor och sjurummare. Vad beträffar Rot däremot (jag har säkert blandat ihop dem) får man bara göra stora avdrag om man har rätt inkomst. Ett tak som kostar 100.000 att lägga om kostar alltså 50.000 med Rot. Lite svinn där va? För att nu inte tala om alla skrytverandor och jättebryggor mm. Konsumism – yes!
Vi kan gnälla gemensamt över ränteavdraget, och jag fattar inte alls varför sossarna hänger med på det, mer än av det gamla vanliga skälet: För många väljare att förlora.
Taket för 100 000:- kostar inte 50 000:- med ROT-avdrag. Avdraget gäller bara arbetskostnad – inte material.
När det gäller ROT-avdrag, så är oftast den stora kostnaden material. Men när det gäller RUT, så är det nästintill alltid bara arbetskostnad.
Alltså är det en oerhört stor skillnad mellan dessa två, förutom att båda nog avser att eliminera svartjobb.
Avdraget för ränta är i mitt tycke något helt annat, och vem det gynnar beror på en hel massa faktorer. För ett par decennier sedan så var inflationen en avgörande faktor, och gjorde det lönsamt för höginkomsttagare att ha lån/räntor; inflationen ihop med marginalskatt gjorde att lån i realiteten gav en vinst.
Idag så är nog situationen mer mångfacetterad, och inte så lätt att reda ut i termer av vem som tjänar på det. Helt andra…”regler” är nog vad som styr ekonomiskt; guldmyntfoten är skrotad och vi är egentligen kanske lite tillbaks till byteshandeln i modern tappning; vi säljer ”förväntningar”…
När inte reell fysisk produktion längre är ett ekonomiskt mått, så svävar vi alla lite i det blå… och makten ligger hos den som fångar tanken – inte hos den som odlar potatis…. Ungefär.
Taket jag skrev om är ett exempel ut verkligheten; det kostade 150.000 varav 50.000 kan ha varit materialkostnad, och resten arbetskostnader. De är då från de senare som det drogs av antar jag, men 50.000 är hur som helst ett rätt saftigt avdrag, och som alla vet utnyttjas de också av mindre nogsamma firmor. Ett tak måste så klart läggas om ibland. Det som irriterar mig är alla dessa maxade verandor, vindar, bryggor, etc. som ska dras av för i den heliga konsumtionens och rotationens namn.
Och det är ju inte precis någon vänsteråsikt att ränteavdragen är problematiska; inte minst med tanke på en ev. bostadsbubbla.
Men nu ska jag inte prata mer ekonomi på en månad. Hej!
Håller absolut med dig om ROT-avdragets gynnande av helt onödiga verandor och lyxrenoveringar. Men tyvärr kan man inte styra människors val när man har öppnat upp en möjlighet till skatteavdrag för köp av vissa tjänster. Frågan är om man skall ta bort dessa subventioner helt som vad jag förstår är tänkta att göra en svart marknad vit, eller om man skall låta folk betala sina husrenoveringar själva och inte försöka styra. Där har jag ingen bestämd åsikt. Jag avvaktar och ser en utvärdering av vilken effekt satsningen får.