Den utsprawlade staden eller den förtätade?

Jag har ambitionen att komma igång med min blogg igen, efter att ha försummat både den och bloggvänner det senaste året. Någon konstblogg, som den startade som, kan jag dock inte utlova, då just samtidskonsten sällan väcker mitt intresse numera.

För tillfället är jag mer intresserad av stadsbyggnad och hur stadsbyggnad och ideologier hänger samman. Jag kör vidare på spåret förort med Per Wirténs Där jag kommer från (2010). Det är  konstigt att inte Langhorst förhåller sig till denna bok då deras kritik mot förortsföraktet i mycket stämmer överens.

Wirtén är mer lärd och han gör en intressant kulturgeografisk vandring  i de stora områden som sträcker sig utanför staden och som inte är ett resultat av stadsplanering, utan ett slags planlöst nyttjande av jordlotter som kommuner slumpat ut eller sålt till högstbjudande. Med en engelsk term kallas denna stadsbebyggelse urban sprawl. Utglesning. Här finns ofta köpcenter och bostadsområden blandat med rester av gammal kulturmiljö, skog- och ängsmark.

Isabelle Ståhl skriver  i SvD att hon längtar efter ett nytt miljonprogram. Dagens bostadskris i Stockholm är minst lika skriande som den som föregick miljonprogrammet 1965-74. Hon tycker att bostadsrätter borde exproprieras eftersom innehavarna skor sig på studenter och låginkomsttagare som får betala ohemula priser för sina inneboenden. Det låter ju aktivistiskt och rätt i tiden, men kan knappast genomföras annat än genom en socialistisk revolution. Det finns det inga goda historiska exempel på.

Vad göra åt Stockholms bostadsbrist? Förtätning, tycker politikerna och tjänstemännen i Stadshuset som i en översiktsplan talar om promenadstaden som ett led i att koppla samman befintliga områden och bygga en tätare stadsmiljö. Att expropriera en och annan köplada i söderort för att på marken bygga allmännyttiga bostäder och studentlägenheter har jag ingenting emot, men däremot att ta ifrån staden sina gröna flikar och välplanerade bostadsområden. Icke. Bygg istället in gröna rum och parker, och planera bostadsområden utifrån hur folk vill leva. Gör ytterstaden attraktiv, i paritet med innerstaden!

Som pendlare har jag ibland svårt att förstå varför alla nödvändigtvis måste bo i Stockholm. Satsa istället på infrastrukturen i hela länet, samarbeta med kringliggande län och gör det lätt att pendla med tåg. Självklart ska det finnas vagnar där man får ta med cykeln på tåget – även i rusningstrafik på morgon och kväll. Det är både ett miljövänligt och långsiktigt hållbart alternativ.

 

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Arkitektur, Brodows blandning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s