Julidagar på landet

Jag är tillbaka i Västergötland, denna gång för att måla och tapetsera köket och jobba det allra sista med avhandlingen. Det är läsning av korrektur och en del arbete med illustrationer. I slutet av månaden skickar jag iväg manuset för formgivning och tryck! Disputation den 3 oktober. Alla som följer denna blogg är naturligtvis välkomna. Jag kommer att gå ut med tid och plats längre fram.

Det har varit en enormt utdragen arbetsprocess som har pågått i närmare två decennier, förvisso med koncentration på de fyra senaste åren. Om en handfull personer sedan läser avhandlingen får jag vara glad. Så är livet för texter i den akademiska världen. Fler kommer naturligtvis att bläddra i boken, den kommer att finnas i medvetandet hos många av mina kollegor inom akademien och i kulturlivet, möjligtvis kan jag skaffa mig en position i yrkeslivet genom den. Men var det värt det? Allt slit, all investerad tid och allt obetalt arbete? Offrandet av tid från familj och vänner? Det frågar jag mig ibland.

Jag har inget bra svar. Det händer ibland att jag får frågan om det är värt att satsa på doktorandstudier. Jag brukar inte rekommendera andra att göra det, för det är svårt att säga att det lönar sig ekonomiskt eller ens gagnar den yrkesmässiga karriären. Den som har drivkraften gör det ändå. Det viktiga är att tänka efter före varför man ger sig in i det.

Nu är jag beredd att ta nya steg i livet. Först vill jag etablera en trygg ekonomisk plattform – jag har haft min beskärda del av otrygga arbetsvillkor och frilansarvoden. Sedan vill jag återfinna min motivation inför skrivandet, inte nödvändigtvis om konst. Under tiden tänker jag njuta av sommaren i ensamhet på torpet denna första julivecka.