Gott nytt 2016!

 

Tidningarna är i dessa dagar fulla av årskrönikor som summerar årets händelser. Det har i många avseenden varit ett förfärligt år och det är glest mellan ljusglimtarna, men jag är ändå optimistisk och tror på en bättre framtid. Det kommer att krävas stora och snabba insatser och vi får vara beredda till uppoffringar, men jag säger som Angela Merkel: Vi klarar det!

Vad är det vi inte skulle klara? En höjning av medeltemperaturen med mer än två grader blir tufft. Det kommer ställa världen inför större naturkatastrofer och kriser än tidigare skådat och leda till folkförflyttningar, där de vi har sett i år är en västanfläkt i jämförelse.

Flyktingkrisen i Sverige 2015 är som ni förstår inte det största orosmolnet på min himmel. De människor som tar sig hit är i regel starkt motiverade att börja ett nytt liv och bidra till det nya landet. De är inte sällan högutbildade eller har andra slags resurser som företagaranda och hantverkskunskaper. Om vi ser dessa människor som en tillgång kan de hjälpa till att bygga upp det här landet. Men om vi i vanlig ordning genom politisk valhänthet, brist på handlingskraft och skyddande av trygghetssystem som gynnar de som redan har, låser in dem i bubblor av utanförskap och passiv väntan – då är flyktingmottagningen förstås en samhällsbelastning och en tickande bomb.

Nu var det inte tänkt att denna nyårskrönika skulle handla om politik, men det är samtidigt så att 2015 har varit ett år i politikens tecken. Jag har försökt följa debatten och prenumererade ett tag på två morgontidningar, tre tidskrifter och ett veckomagasin. Det blev för mycket. Tillsammans med alla artiklar jag läste som folk delade i sociala medier har jag sammantaget ägnat alldeles för mycket tid åt att följa den politiska utvecklingen. Eftersom jag ändå inte kan göra så mycket åt den är det onödigt att jag lägger mina mentala och andliga resurser på det.

Ett knep för att ta kontroll över sin situation och låta den egna viljan styra riktningen i livet är att mäta. Mäta t ex hur mycket tid man lägger ned på det ena eller det andra. Rannsaka vad man tycker sig inte hinna med. Väga det ena mot det andra. Jag har redan börjat sociala medier-banta. Max 15 minuter per dag tänker jag hädanefter lägga på Facebook. Det inkluderar läsandet av artiklar som folk lägger ut. Redan nu, efter att ha kört denna diet ett par dagar, känner jag en betydande lättnad.

Slukhålet eller malströmmen 2015 var den politiska debatten som var onödigt polariserad, affekterad och energikrävande.

*

I januari kröntes jag med en lagerkrans i Uppsala universitetsaula till salutskott och med pompa och ståt. I denna film, 3 minuter in, tar jag emot lagerkransen och diplomet.

Jag var på bal på Uppsala slott och hade Sigfrid Leijonhufvud till bordsherre. Han är gift med Madeleine Leijohhufvud som satt mitt emot mig. Vi hade ett mycket trevligt samtal om journalistik, något som vi båda har ägnat oss mycket åt.

Under 2015, precis som jag hoppades på i min nyårskrönika 2014, gick jag från otrygga korta anställningar och dåligt betalda frilansjobb till en tillsvidareanställning på en arbetsplats jag trivs på. Sedan i februari i år jobbar jag på Stadsmuseet där jag främst sysslar med att planera och utföra kommunikationsinsatser för museets olika verksamheter.

Under 2016 kommer jag att arbeta med ett projekt i Östberga och ett i Gamla stan, samtidigt som jag kommer att vikariera på en tjänst som marknadsansvarig för Stockholmia – forskning och förlag. Jag anar att det blir ganska hektiskt under 2016, men jag är väldigt glad och tacksam att jag har jobb.

1088

Sommarens semesterveckor var första semestern på flera år utan avhandlingsskrivande. Jag reste upp till Lappland tillsammans med min son, en resa som jag skrev om här. Han har bott mycket utomlands de senaste åren och har nu gett sig ut på en ny resa; först till USA där han gjorde en musikalisk performance i Minnesota i september, följt av Nya Zeeland där han befinner sig nu och där han jobbar på en fårfarm. Han och hans flickvän planerar att åka vidare till Australien och Kina efter sommaren och beräknar att vara borta till  årsskiftet 2016/17.

Förra årets förhoppningar var att kunna skörda  egenodlade apelsiner redan i december 2015. Det var för optimistiskt. Det går inte att skörda det som inte ens är sått, men jag tror att vi under 2016 åtminstone har kontrakterat någon bonde som kan sköta jordbruket åt oss medan vi förvärvsarbetar. Istället för att bygga hus på  tomten är vi nu mer inne på att köpa ett hus eller en lägenhet i närheten. Det är en bra marknad för det och vi slipper trassel med att ansöka om bygglov.

1218

Inga apelsiner i år, men väl några tomater på balkongen!

I september fyllde jag 50 och det firade jag genom att ta med min man på en resa till Grekland. Vi bodde i närheten av Thessaloniki. Under 2016 har vi tänkt att resa mer och göra fler saker tillsammans, som att t ex gå på opera. Det är en konstform som i Italien inte betraktas som finkultur, en del av hovkulturen som den gör här i Sverige, utan är en del av det vardagliga livet.

En annan sak jag planerade för 2015 som malströmmen, slukhållet saboterade var söndagsmiddagar för vänner och bekanta. Så här skrev jag:

Avhandlingsarbetet har också inneburit försakelser som jag tänker reparera under 2015. 2015 blir året då vi inför söndagsmiddagar och bjuder hem vänner och bekanta och människor vi vill lära känna bättre. Vi struntar i att vi bor trångt och i utkanten av stan, att det tar lika lång tid för våra vänner i Stockholm att ta sig till oss i Södertälje som det tar för mig att ta mig till jobbet varje dag, och att vi inte har haft råd att köpa fina möbler och tavlor. Vi kan bjuda på vällagade italienska rätter och sällskap, det är gott nog. Jag vill också lära känna människor på platsen där jag bor. Södertälje är en spännande kosmopolitisk stad i stark förändring. Någon form av volontärarbete eller politiskt engagemang skulle intressera mig.

Det känns fortfarande som ett mål att sträva efter 2016! Jag har faktiskt redan anmält mig till Röda korsets projekt Kompis Sverige, men det är nu så stort intresse bland svenskar att bli kompis med en nyanländ att det är flera månaders väntetid.

Med det vill jag önska er alla ett Gott Nytt 2016!

010

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gott nytt 2016!

  1. Lennart Erling skriver:

    En önskan om ett gott nytt år från ett just nu gråkallt och blåsigt Halland!
    Och ett tack för denna läsvärda årskrönika. Jag tar bl a med mig din idé om att mäta hur mycket tid man lägger ner på sociala medier och ö h t vad man använder sin tid till. Sanden i mitt timglas rinner allt fortare, men nu har jag i alla fall chansen att styra min tidsanvändning mer än någonsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s