Nyss slog jag ihop Martin Engbergs En enastående karriär (Norsteds, 2017). Romanen är en av flera på senare år som utspelar sig i den akademiska miljön och handlar om universitetsanställda och doktorander. Therese Bohmans Aftonland är en av dem med en kvinnlig konstprofessor som huvudperson.
En enastående karriär anlägger redan på omslaget en ironisk ton. Det är en roman om intellektuell fåfänga och misslyckande, om självöverskattning och bristande självförtroende, och inte minst om universitetsinstitutionen som spelplan för manlig maktöverföring, ”dubbning”, mellan professorer, forskare och deras utvalda adepter.
Handlingen utgörs till viss del av relationen mellan en ung manlig doktorand och hans båda handledare, men i huvudsak är det iakttagelserna av det sociala spelet på institutionen som är romanens ärende. De inblandade tillmäter varandra symboliskt värde efter social status. Ängsligheten maskeras med teoritunga analyser och fåfänga ambitioner speglas i pretentiösa avhandlingstitlar.
Den emotionellt frånvarande manliga professorn är romanen igenom objektet för trånsjuk uppvaktning, medan den mer tillgängliga kvinnliga bihandledaren beskrivs utifrån sina kroppsliga attribut och reaktioner. Hennes mjuka höfter och bröst och flammorna som slår upp på hennes hals vid upphetsning antyder en erotisk relation med doktoranden.
Precis som i Therese Bohmans Aftonland finns här en opassande, ja närmast otillåten, erotisk relation mellan handledare och doktorand som det inte görs någon särskild sak av. I båda romanerna finns också ett hämndmotiv och försök till upprättelse. Men där den kvinnliga professorn i Aftonland känner sig lurad av sin doktorand, är det den unge doktoranden i En enastående karriär som tar hämnd på den person som han anser bär skulden för det egna misslyckandet.
Jag funderar lite kring vad det är med den akademiska miljön som lockar flera yngre författare just nu. Universitetet har genomgått en förändring de senaste 10-15 åren som följer den globaliserade trenden i samhället. Mer byråkrati och administrativ belastning för undervisande personal när allt mäts och utvärderas, samtidigt är utsattheten och konkurrensen om medel och tjänster större än någonsin. Det är inte människors bästa egenskaper som kommer fram när de tävlar mot varandra i individuell konkurrens. Skräcken för misslyckandet ligger latent i varje framgång och missunnsamheten är aldrig långt borta. Vem ska slås ut och vem lyfts fram? Universitetet sägs styras av meritokrati men är i själva verket en miljö som gjord för spekulationer om komplotter och hämndmotiv.
Den som tidigare såg universitetet som en andlig trädgård för personlig växt och bildning upptäcker nu att hon befinner sig i en utbildningsfabrik, eller myndighet som vissa föredrar att kalla den. Det är en dyster bild av universitetet som jag ser skymta fram i de romaner jag har läst. Många har inget annat val än att fortsätta sträva för att nå en önskvärd position. Andra, som Karolina Andersson i Bohmans Aftonland, kostar på sig att åtminstone se bakåt och reflektera över om det var värt det.
Brodows blandning 