Jag hade en tydlig dröm vars minnesbilder framträdde först en lång stund efter att jag vaknat, medan jag åt frukost. Drömmen handlade om att bli stöttad och uppburen av ett kollektiv med ett starkt moraliskt övertag.
Jag var på en fest. Det var mycket människor och jag hade slagit mig ned på en divan tillsammans med ett par andra yngre kvinnor. B, en känd gallerist, försökte lägga sig hos oss. Han var rätt berusad och utsatte mig för ”ovälkommen intimitet” som Svenska Akademien skulle ha uttryckt det. Jag förstorade detta till att han hade påstått vilja ligga med mig. I drömmen framstod detta som en stor oförrätt och jag fick genast omgivningens stöd. En yngre kvinna tog saken i egna händer och publicerade sin version av händelsen, där mannens brott mot all sedlighet och moral beskrevs som ännu grövre. Det blev en nyhet som spreds snabbt. En mobb gentemot gallerist B mobiliserades. Helt plötsligt upplevde jag ett obehag av att min överdrivna version av vad som egentligen hade hänt hade satt igång en manifestation gentemot gallerist B. Jag blev medveten om min egen skuld och samvetet gnagde.
Drömmen tog en annan vändning. Jag var på väg hem från festen. Plötsligt var jag ensam i en buss. Jag åkte för långt och bussen åkte till ett bussgarage. Jag hade ingen aning om var jag var och var tvungen att chansa på riktningen. En somalier gick strax framför mig på samma gata, annars var det folktomt. Jag var rädd för att han skulle uppmärksamma mig och bli påhängsen men han tog inte minsta notis. Istället försvann han ner i en tunnelbanenedgång.
Det är inte ofta jag drömmer så starkt att minnesbilder från natten tränger upp till ytan och blandar sig med morgontidningens nyheter och frukostfilen. Men det kan ha att göra med att jag just då läste den självbiografiska berättelsen K av Katarina Frostenson. Jag tror min dröm ville så ett frö av tvivel. En knackning från det undermedvetna, hej, vänta nu, spring inte med. Stanna upp och betänk möjligheten av andra perspektiv.
Den här bloggen var aktiv under ett antal år, sedan dog den ut. Jag har ett par gånger försökt skaka liv i den men det har inte funkat för det har inte funnits något incitament. En blogg kommer ur nödvändighet, av att det finns något att säga. Om det inte finns är det bara konstgjord andning.
Ibland har jag ändå saknat ett ställe där jag skriver notiser om böcker jag läser. Jag vill inte skriva bokrecensioner och jag vill inte pliktskyldigt skriva något om varje bok jag läser. Därför blir inte detta starten på en litteraturblogg. Men om en bok som jag har läst väcker tankar eller reaktioner, som den här drömmen, vill jag dela med mig av det. Det kanske blir fler.
Brodows blandning 