Annandag påsk åker många italienare ut på landet med en picknickkorg, de gör en s.k gita fuori porta – vilket betyder att de ger sig utanför staden, eller den antika stadsmuren. Det har också vi gjort idag, men utan picknickkorg. Av skäl som är för långa att förklara här har vi blivit med mark, flera hektar som vi naturligtvis har massor av idéer kring vad vi vill göra med. Idag har vi åkt till vår mark och inspekterat ägorna.
Bygga hus? Visst kan vi göra det, det är lite fixande med bygglov bara, men det skall väl gå bra. Saknas pengar förstås, rika är vi ju inte. Fast vad skall vi göra där när huset väl är byggt, ingen av oss vill ju egentligen bo på Sardinien. Sitta och rulla tummarna och betrakta solnedgången? Nej, mina planer är större än så: kunde Axel Munthe kan väl jag, tänker jag högmodigt. Ett kulturcentrum! Åh, kan vi inte bygga ett hus för författare och konstnärer, föreslår jag, dit vi kan bjuda in vänner och stipendiater och ha intellektuella och musikaliska aftnar i lägereldens sken. Ordna kurser och laga mat tillsammans. Plocka apelsiner i lunden och päron och björnbär som växer vilt. Fråga mig bara inte var vi skall få kapitalet i från, men det låter som något vill skulle vilja göra. Mark har vi i perfekt läge, nu behöver vi bara en finansiär som kan ge oss startplåten till vårt kulturcentrum. Var baren skall ligga har vi redan sett ut. Det finns nämligen grottor och klippor – i grottan har vi tänkt oss ett diskotek och på platån med milsvida utsikt gör vi en bar och serverar whisky on the rocks. När vi tröttnar på lägerlivet åker vi till stan och slår runt. Någon som vill hänga på?
Brodows blandning 
Jag är på. Sätt upp en fond för anonyma donationer!
En anonym donationsfond är ingen dum idé. Då får vi skapa någon form av stiftelse och sedan sätta upp en fond. Jag tänkte mig att en fond kunde skapas även för stipendier.
Utmärkt idé. Ser fram emot resultatet.
Lycka till med dina idéer. Jag sökte bidrag för många år sedan hos Konstnärsnämnden, för att ta reda på om den fastighet jag hittat vid havet i Tosacna kunde bli ett kulturcentrum för kreativa människor från hela världen. Mina idéer var många, men tyvärr saknade jag egna pengar. Det hade behövts ett bidrag för att ta sig tid och åka ner och ta reda på om mina planer hade kunnat bli verklighet. Inget bidrag från Konstnärsnämnden, och allt fick gå upp i rök.
Konstnärsnämndens olika stödformer känner jag till. Där finns nog inget tyvärr att hämta för den här sortens aktiviteter. Vi har ju inte heller pengar att göra något dylikt, ett par hektar kan vi avstycka och sälja, men det räcker knappast till ett kulturcenter. Möjligen till att bygga ett hus. Mina planer är inte helt orealistiska i alla fall, men man måste dra ner det i en skala vi kan förverkliga, typ sätta upp ett par baracker till att börja med, ordna enklare boenden, men då rör det sig snarast om att bjuda dit vänner på besök, ingen organiserad kursgård.
Jag skulle gärna bo här mer på Sardinien om jag kunde arbeta här, men det kan jag inte. För en arkeolog skulle det vara ett eldorado, men knappast för en forskare i konst.