Status och kvalitet

Bloggens läsare har troligen märkt att jag och Lars Vilks  har lite olika åsikter om kvalitet. Det jag retar mig på är att han så enkelt definierar allt som anses ha status vid en given tidpunkt som likvärdigt med vad som anses vara kvalitetskonst, en kvalitetskritiker, en kvalitetsgallerist etc. Utifrån detta gör han listor och rangordnar, för inom konstvärlden finns det ju också hierarkier, eller hur?

Jag är medveten om att skillnaden inte är så stor. Är det inte just samma sak? Det som anses ha status är också det som anses ha kvalitet. Märk väl: ”anses ha”. För att säga att något har status eller har kvalitet är redan det att tillskriva något beständiga värden.

Jag skulle ändå begränsa mig till status i dessa fall eftersom kvalitet även har en annan betydelse, nämligen egenskap. Egenskaper är knutna till tingen och kan värderas oberoende av om något anses ha status eller inte. Det går mycket väl att värdera ett konstnärligt försök i en genre som inte tillmäts status i konstvärlden som bra, utan att för den skull säga att det har hög status. Om kvalitet räknas som en knippe egenskaper finns också en stabilare grund för bedömning av vad som är rätt och fel. Det är inte alls lika relativt som när det gäller värdering av status utan kan motiveras utifrån fastare kvalitetsnormer.

Jag föredrar alltså att tala om kvaliteter som egenskaper. Dessa tillmäts olika stor betydelse vid olika tider. Egenskaper, som ger upphov till olika uttryck, värderas olika vid olika tider. Jag tror också att det är förlusten av detta sätt att tänka och värdera kvalitet som ger upphov till statusjakten bland kritiker och konstnärer att i alla lägen vilja positionera sig rätt.

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Status och kvalitet

  1. gunnarstrandberg skriver:

    Anna, lite OT, men mina funderingar kring det du skriver:

    En gång försökte jag mig på att diskutera kvalité med Vilks, utifrån ”hans” teori om detsamma, men det var lite fruktlöst.

    Då särskilde han inte på kvalité och status, vad jag minns. Men det är nog riktigt bra att göra det, och passar mycket bättre för ”hans” teori.

    Om frågan är: Hur uppstår status (i konstvärlden), då tror jag att Vilks har ett ganska bra svar nu. För att hårdra: Det kräver att vi i allt han tidigare har skrivit om kvalité, byter ut just ordet kvalité mot status.

    Att sedan kvailté kan ingå i den ekvationen, är en annan, och delvis underordnad sak.

    Status är det som mest går att omsätta till kronor och ören, inte kvalité, isf.

    Sedan tycker jag också om att tala om kvalitéer, som du gör.

  2. brodowinzaina skriver:

    Ja, det tycker jag skall bli nästa revidering i hans böcker om institutionell konstteori: byt ut kvalitet mot status. Då blir det rätt.

    Varumärken och konsumism hänger också ihop med statusjakt. Den kvalitetsmedvetne gör andra val, han eller hon känner på tyget och tänker att det skall hålla några år – snobben kanske till och med klipper bort märket på kläderna.

  3. gunnarstrandberg skriver:

    Varumärke – konsumism – status: Ja.

    Och om (?) status hävdas vara en kvalité i sig, så är den åtminstone ytterst skör och förgänglig som en (nåja, normal) svensk höst.

    På en helt annan bog, Anna: Ska du recensera Turner, Monet, Twombly på Moderna? Bara nyfiken…

  4. brodowinzaina skriver:

    Nej, inte jag. Det blir nog CJM. Det är helt klart hans område.

  5. Ping: Del 1333: Kvalitet och status at Vilks.net

  6. Bastion Styrbiskop skriver:

    Jag har läst Vilks kattrakande om status hit och dit enligt artifacts (vad nu det är?) som en satir över en ”objektiv konstsyn framhållen av en social ingenjör. ” Eller en Sifoundersökning. Dvs fatta konst på makronivå.

    Mikronivåer är konstnären egna begrepp om värde, kvalitet etc.

    Och den enskilde betraktarens. Tycker Vilks hela tiden svävar bort från den enskilda upplevelsen.

  7. brodowinzaina skriver:

    Bastion,

    Han är kanske inte någon inlevelsens och känslighetens man precis, vår käre Vilks, men har är duktig på att beskriva. Det är också det som gör det så svårt att argumentera emot honom, för det går ju inte säga att han har fel. Hans beskrivningar stämmer. Men om man bara befinner sig på den deskriptiva nivån missar man en hel del. Det som är svårt och kräver kunskap, inlevelse och talang är att värdera.

  8. Petter Helje skriver:

    Ja, han är lite fyrkantig, Lars (eller snarare cirkulär, han kör sin runda), men han är också bra på det viset att han alltid finns där som bollplank. Man kan lära sig otroligt mycket genom att diskutera med honom.

  9. Bastion Styrbiskop skriver:

    Vilks är kungen. Men vad säger han om konstskapande och konstkomsumtion på normal nivå? Kan han köpa ett par jeans och skriva intressant om det på sin blogg?

  10. Eva skriver:

    Till Bastion!
    Du kan kolla på artfacts.net så ser du vad det är en kul sida med massor av information. MVH Eva

  11. Petter Helje skriver:

    Kung i rondellen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s