Status och kvalitet

Bloggens läsare har troligen märkt att jag och Lars Vilks  har lite olika åsikter om kvalitet. Det jag retar mig på är att han så enkelt definierar allt som anses ha status vid en given tidpunkt som likvärdigt med vad som anses vara kvalitetskonst, en kvalitetskritiker, en kvalitetsgallerist etc. Utifrån detta gör han listor och rangordnar, för inom konstvärlden finns det ju också hierarkier, eller hur?

Jag är medveten om att skillnaden inte är så stor. Är det inte just samma sak? Det som anses ha status är också det som anses ha kvalitet. Märk väl: ”anses ha”. För att säga att något har status eller har kvalitet är redan det att tillskriva något beständiga värden.

Jag skulle ändå begränsa mig till status i dessa fall eftersom kvalitet även har en annan betydelse, nämligen egenskap. Egenskaper är knutna till tingen och kan värderas oberoende av om något anses ha status eller inte. Det går mycket väl att värdera ett konstnärligt försök i en genre som inte tillmäts status i konstvärlden som bra, utan att för den skull säga att det har hög status. Om kvalitet räknas som en knippe egenskaper finns också en stabilare grund för bedömning av vad som är rätt och fel. Det är inte alls lika relativt som när det gäller värdering av status utan kan motiveras utifrån fastare kvalitetsnormer.

Jag föredrar alltså att tala om kvaliteter som egenskaper. Dessa tillmäts olika stor betydelse vid olika tider. Egenskaper, som ger upphov till olika uttryck, värderas olika vid olika tider. Jag tror också att det är förlusten av detta sätt att tänka och värdera kvalitet som ger upphov till statusjakten bland kritiker och konstnärer att i alla lägen vilja positionera sig rätt.