Jag gick ut för att promenera i solskenet. Egentligen hade jag tänkt stänga in mig hela påskhelgen för att arbeta, ett slutseminarium står för dörren och jag skall lämna manus i nästa vecka, men en blick ut genom fönstret och en koll på väderleksrapporten fick mig att ändra mitt beslut. Bilden ovan är egentligen resultatet av ett misslyckande. Jag hade råkat underexponera bilden något alldeles kolossalt, men fixade till den i datorn och den blev riktigt … effektfull. Likaså de tre nedanför.
Det finns många olika slags fåglar som lever vid Södertälje kanal. Min man som inte vill slänga bröd – i Italien är bröd heligt och man slänger absolut inte bröd – samlar ihop veckans hårda smulor och går ner och matar dem. Jag fotograferar dem hellre. Egentligen hade jag tänkt fotografera blåsipporna som växer i skogskanten, men de bilderna blev så tråkiga. Nu är jag ensam i helgen. Maken åkte till Linköping och firar påsk med sin bror. Jag är just nu inte så mycket till sällskap.
Kanadagåsen fick jag gå riktigt nära, men när jag hukade mig ned med min kamera började han springa emot mig. Jag tror inte att han var arg utan mest nyfiken.
Brodows blandning 
Du har rätt i att den översta bilden blev fin: något av det disigt romantiska som omger Billgrens målning med Svanen – för att nu ta i en smula ; )
Och visst behöver man allt det här, just nu. Get out of ones head.
Du tänker förstås på Ernst Billgren? Någon svanmålning av Ola Billgren kan jag inte dra mig till minnes.
Ja, jag blev inspirerad av dig igår, du skrev så vackert om den blommande tibasten.
Ernst Billgren är den sista jag tänker på. Vem tar du mig för ; )
Minns du inte Ola Billgrens romantiska period? Och svanen i den mörka sjön i nästan natt-ljus? Den var skitfin. Ingick i retrospektiven av OB på Moderna 1993.
Men du kanske inte såg den, för alla de drömska vyerna över Rhen och Manhattan?
När det gäller änder är det faktiskt Ernst Billgren jag tänker först på… han är expert på änder, men har också gjort en väldigt fin Leda och svanen.
Ola Billgren-retrospektiven såg jag inte. Då var jag inte så aktiv att se utställningar. Jag hade en treåring, hade nyligen separerat, om jag någon gång kom i väg på något var det paleontologiska museet i Uppsala (min sons favoritmuseum i den åldern) eller naturhistoriska riksmuseet.
Så, jag har mina luckor. Även om jag har sett en del av hans romantiska måleri också, men då främst landskapen och de röda målningarna.
Jag har också missat en del, ja, alltför mycket – det har alla…
Men den här utställningen minns jag som det var igår…. Och just det romantiska slog mig, eftersom den lite kyliga och perfekta fotorealismen annars var min bild av Billgren.
Kolla nätet får du se; där ligger många av de landskap han gjorde under den här perioden…ser ut som halvt bortflagnande vykort.
Och nu skickar jag dig, för att jag själv blir så förtjust när jag hittar den.
http://www.bukowskis.com/auctions/564/370-ola-billgren-stad-vid-flod-heidelberg
Samt den här, Monet-parafrasen: http://www.bukowskis.com/auctions/S192/14-ola-billgren-utan-titel
En postmodernism som lyckas väl, med både postimpressonism och romantik. Jag tycker fortfarande efter trettio år att Ola B är ett smärre under. Tillräckligt ofta.
Med dina änder skulle han kunnat göra precis vad sim helst, och fått det att bli Stort.