Tårtdebatten

Den diskussion som har utbrutit sedan Makode Linde lyckades få kulturministern att våldföra sig med kniv på en svart kvinnas underliv har börjat bli intressant. Jag har följt den lite vid sidan av, först med visst mått av irritation – nämen, har inte konstvärlden viktigare saker för sig än det här? Då kan jag lika gärna ställa mig utanför – till ökande grad av intresse. Och motvilja, skall tilläggas.

Egentligen hade jag inte tänkt kommentera händelsen. Det tycks som om vi har fått ytterligare en konstnärlig fullträff, dvs  en konstnär som har fått tillräcklig snurr på sitt projekt för att sätta igång mediekarusellen.

Självklart är det här inte frågan om ett rasistiskt verk, något sådant skulle inte förekomma i konstvärlden, konstnärens avsikt är förstås den motsatta: att kritiskt ifrågasätta och väcka tankar om rasism och nidbilder. Ändå reagerar alla som har någon moralisk uppfattning i behåll på verket. Vi som är inne i konstvärlden eller har haft tillräckligt mycket kontakt med den för att kunna dess spelregler förstår att avsikten inte är rasistisk. Alla andra som ser tårtan och händelsen för vad den är – en kulturminister skär glatt upp skrevet på en skrikande svart kvinna med rasistisk ansiktsmask – reagerar förstås med avsmak.

Hur tydligt kan det bli? Vi har alltså att göra med en exklusiv krets människor där alla är införstådda med hur bakverket skall läsas och en värld utanför denna lilla skara där en sådan handling uppfattas som ytterst stötande. I den lilla kretsen anses moralisk indignation över konstverk som på olika sätt bryter mot de normer vi har i samhället för övrigt som brist på förståelse för den nutida konstens former. Det har om inte Lars Vilks i alla fall Anna Odell och NUG lärt oss. Kulturministern hade alltså lärt sin läxa sedan incidenten med NUG för några år sedan och gick, istället för att reagera med indignation, glatt med i leken.

Men vad betyder den fnissande skocken av konstnärer runt kulturministern? Hur skall vi tolka deras avsikter och reaktioner? I SvD säger Makode Linde att han inte har velat gillra en fälla för kulturministern. Det var det förstås i alla fall, oavsett hans avsikter. Kulturministern utsattes för en situation där hon skulle ha blivit kritiserad hur hon än valde att göra.

Vad skall en kulturminister göra i en sådan situation? Naturligtvis borde hon som minister ha tillräckligt mycket distans till leken för att lägga ifrån sig kniven och ge den till någon annan. Hon måste inte vara exekutören i den symboliska handlingen att skära i tårtan utan kunde gott ha överlämnat den rollen åt t ex KRO:s ordförande.

En sak som denna tårtdebatt ännu inte har gett upphov till är en diskussion om kvinnlig omskärelse. Var det inte det som var konstnärens avsikt? Frågan är hur pass väl konstnären lyckades med sina intentioner? Än så länge har vi bara sett samma uppvisning som vanligt, dvs någon gör ett verk som genererar reaktioner och en diskussion om konstens frihet sätts igång. Jag misstänker att det istället mer handlar om att nå ut med ett konstnärskap och slå igenom än att föra någon form av debatt. Makode svarar i SvD (länk ovan).

– Kulturministern reagerade som vem som helst. Men jag tror att hon förstod min konstnärliga agenda och jag hörde att hon sa ”ditt liv kommer att bli bättre så här”. Jag tolkar det som en extremt insiktsfull kommentar mot mig som konstnär, det visade att hon var medveten om att detta skulle gagna mitt konstnärskap. Hon tittade på mig länge och såg mig i ögonen innan hon skar, jag tror hon försökte att bedöma läget.

/—/

– Om man lägger ihop den senaste tidens konstnärshändelser i Sverige, alltså Anna Odell och Lars Vilks, tror jag att detta har en spridningsfaktor mellan de två. Kanske är detta ett internationellt genombrott. Men min dröm är att mitt konstnärskap vore helt överflödigt, att det inte fanns ett behov av att ställa de frågor som jag ställer i min konst, säger Markode Linde.

Hur ser din framtid ut?

– Hade du frågat mig för tre dagar sedan hade jag sagt att jag bara var i Berlin. Nu börjar det strömma in erbjudanden om att ställa ut mina verk på olika gallerier och institutioner. Jag har planer på att göra fler utställningar och på att producera musik.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Kulturdebatt. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Tårtdebatten

  1. Fransyskan H skriver:

    Men vilken bra sammanställning. Sâ mânga rader, sâ mânga hân, sâ mânga borden, svâra att ta ställning till – du gör det med briljans och ger oss rätt infallsvinkel. Sett sâ här finns det ju istort sett bara en. (Gratulerar Makode Linde).

    • brodowinzaina skriver:

      Tack! För mig som deltagare i konstvärlden och införstådd med dess spelregler, samtidigt som jag är utomstående – under den tid jag har ägnat åt avhandlingsskrivande de senaste åren har jag också distanserat mig – blir det väldigt klart att det handlar om olika världar där det råder olika uppfattningar om hur saker skall läsas. Konsten gör sig på detta sätt särskild och exklusiv. Egentligen ingen skillnad gentemot den gamla ”finkonsten”.

  2. I.S skriver:

    Hej Anna! Tack för dagens och gårdagens post om Billgren. Båda två har varit väldigt belysande.

    Vad gäller tårtan har jag suttit här borta i London och med förundran sett hur denna händelse fått en sådan spinn, och åt helt fel håll dessutom. Jag kan förstå den moraliska indignationen då den inte enbart riktas mot konstnären utan konstvärldens mjugghet. Samtidigt kan jag inte annat än känna att det hela är så… mediokert och utstuderat.

  3. Cecilia Wetzel skriver:

    Håller med Fransyskan – alldeles utmärkt skrivet/beskrivet!

  4. annannan skriver:

    Tack för det här (och tack Fransyskan H för länken).

    Jag blir alltid lika illa till mods över den här typen av sensationskonst. (se lite mer utförliga tankar här http://annannan.wordpress.com/2008/03/03/historien-om-en-gron-kanin/).

    Och en fråga jag ställer mig nu är: Nog har den här konsten värde när den öppnar våra ögon för något vi annars låtit gå oförmärkt förbi. Men vem i Sverige är omedveten om att rasism förekommer och att kvinnlig omskärelse är ett stort problem i vissa folkgrupper? Jag skulle vilja påstå att det inte är någon i de grupper som faktiskt nås av den här händelsen och debatten som inte är medveten om det här. Det är svårt att se det här som att slå in öppna dörrar med enda syfte att höra hur det smäller.

  5. annannan skriver:

    ”svårt att se det här som annat än att slå in öppna dörrar” menar jag

  6. Eva P.C. skriver:

    Hela detta tårtkalas är ju rena jippot som så mycket annat, bra eller dålig konst? eller brist i kreativiteten? allt kan ju kvitta. Den som vann på det är ju konstnären och det är bara att gratulera för nu tar hans konstkarriär fart, kul för honom.

  7. Eva P.C. skriver:

    Tips att läsa, bra kolumn av Jenny Nordberg i SvD i dag.Kan det vara så att konstvärlden och dess elit i Sverige, lever i sin egen ”lilla värld” där allt är tillåtet bara ”jag tar mig fram” är det som räknas. Med tanke på vissa sensationsverk som vi fått genom åren.

  8. brodowinzaina skriver:

    Tack för kommentarer! Jag har varit lite för upptagen de senaste dagarna för att kunna svara.

    I.S. ”mediokert och utstuderat”, där satt den!

    annannan: ”Nog har den här konsten värde när den öppnar våra ögon för något vi annars låtit gå oförmärkt förbi. Men vem i Sverige är omedveten om att rasism förekommer och att kvinnlig omskärelse är ett stort problem i vissa folkgrupper?” Precis, vad hjälper Makode Lindes tårta de könsstympade kvinnorna i Afrika? Det är snarast upplysning och att vi vänder oss mot vissa kulturers förtryck av kvinnor som kan hjälpa.

    Eva: Ja, Jenny Nordberg var bra.

  9. dagstankar skriver:

    Jag funderade lite vidare på detta – med tanke på de inslagna dörrarna” som annannan skrev om.

    Kanske handlar det inte om att det som de ”initierade” – allmänintellektuella, kulturskribenter, konstkännare av alla de olika sorter – har tänkt om händelsen, utifrån hur de själva ser på samtida skeenden, inom sitt respektive gebit…

    Kanske handlar det om, att det mer ”subtila” som dessa grupper lite har haft ensamrätt på – nu sprider sig lika snabbt som glädjen över funkis, ekologiskt, ”inga tillsatser” mm gör idag, till en allt större skara…
    Även om man kan se en kommersiell aspekt av det hela- även i konstvärlden, precis som man kan se det i marknadsföringen av att byta kök allt efter mode – så är väl egentligen den grundläggande ”funktionen”, oerhört… sympatisk?
    För den är ju egentligen mest en bekräftelse på, att de som en gång protesterat nu tillhör de etablerades skara, dvs att striden är vunnen.

    • brodowinzaina skriver:

      Förstår jag dig rätt om du menar att den här typen av konst har blivit allmängods, att varenda en känner till dess spelregler och att det därför inte är något exklusivt och särskiljande? Lite som konstvärldens IKEA, som du skriver?

      På sätt och vis tror jag det är så, samtidigt som vissa inom konstvärlden fortfarande vidhåller sin exklusivitet, t ex av att vara de som bäst uttolkar det konstnärliga värdet i tårtan. Kommer det någon allmänjournalist och krönikör som Jenny Nordberg i SvD och uttalar sig kritiskt är den kritiken inte giltig, trots att det handlar om ett konstverk som för länge sedan har lämnat den exklusiva krets som konstvärlden utgör och blivit en allmän nyhet.

      • dagstankar skriver:

        Jo, så menar jag.
        Jenny Nyberg symboliserar väl alldeles utmärkt detta – att ”detta” har blivit förståelig vardag och kan diskuteras och kritiseras i den allmänna debatten.
        Likaledes har det numera blivit ”vardag” – den enskilda individen rätt till att hävda sin egen känsla i nuet.

        Så ”konstvärldens” utmaningar – gammeldags eller nya dito – matchar nog samtiden som alltid. Konstigt vore det väl egentligen annars; det är ju ur den, som den är sprungen? Har jag för mig…
        Så att den är kommersiell på en hel del håll just nu, är väl bara helt följdriktigt? 😉

  10. dagstankar skriver:

    PS. Lite konstvärlden IKEA ungefär?

  11. Eva P.C. skriver:

    Jag brukar även kolla på Vilks blogg nu ska han ställa upp på en konstdebatt i Örebro, det ska bli roligt och se om det tillkommer något nytt.

  12. Petter Helje skriver:

    Manipulation upphöjd till konst. Påminner om det som inom psykiatrin kallas för double bind.

    Och det är knappast någon seger för konsten, som ”dagstankar” är inne på, eftersom manipulation är motsatsen till öppenhet och double bind-situationen motsatsen till frihet.

    • brodowinzaina skriver:

      Jag är börd att hålla med dig där. Det är ingen seger annat än en pyrrhusseger.

    • dagstankar skriver:

      Hej Petter

      Kanske skrev jag otydligt? Försöker förtydliga.

      Tänkte inte alls på den enskilda händelsen i sig – utan bara på vad reaktionerna från omvärlden, berättar om omvärlden just nu.
      Jag skrev alltså utifrån mitt intresse av de ”långsamma” samhälleliga processerna – tycker t ex att 500 år kort tid, när man tänker på ”samhället”.

      Så jag skrev nog egentligen inte ur ett konstperspektiv, utan mer ur ett samhälleligt och historiskt dito. Vilket den del av konstvärden som kallas för den socialkritiska, nog inte bryr sig om så mycket egentligen? Eller rättare sagt, inte på samma sätt… 😉

      För övrigt så är väl double bind och manipulation, något som går som en röd tråd genom hela mänsklighetens historia – allt ifrån toppen och ner till den enskilda människan? Möjligtvis så är ordning på hur ”det går”, tvärtom. Lite hönan och ägget. Kanske. Eller åtminstone, nog lite också ibland?

      • dagstankar skriver:

        PS. Sista meningen blev lite lustig – försöker igen:

        Möjligtvis så är ordning på hur ”det går”, kanske tvärtom ibland? Lite som hönan och ägget. Kanske.
        Då och då, i alla fall? Om man nu tänker att hönan var först, som jag tror är den förhärskande uppfattningen hos många…

        Äh! Ju mer jag skriver, desto mer finns det att förklara, för att det som jag skriver ska kunna förstås ”utan tvekan”. Ger upp just nu, i alla fall… 🙂

  13. Eva P.C. skriver:

    Vilka vackra sedlar vi kommer att få 2015.

  14. Petter Helje skriver:

    Ja, jag blir inte riktigt klok på hur du menar, men det är lugnt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s