Jag lagar fransk löksoppa och bryter ett dagsgammalt bröd. Det heter att laga mat från grunden och är något som medelklassen gärna stoltserar med att den gör. Jag gör det för att nöden kräver det, inte för att vara trendig. I morse läste jag en kommentarstråd på facebook om en fyrabarnsmamma och poet som hotas med vräkning från bostadsrättsföreningen hon bor i. Hon har ett hyreskontrakt och föreningen gör allt för att hitta en anledning av avhysa henne så att de kan sälja bostaden med vinst. Gentrifiering kallas det visst. Ibland är jag glad att jag inte bor i Stockholms innerstad. Jag tänker mer och mer på att inrätta mitt liv så att jag kan leva så enkelt och billigt som möjligt, utan skulder till banken för en dyr bostadsrätt eller konsumtionslån. Jag värnar helt enkelt min frihet mer än den sociala statusen i ett välbetalt jobb och dyra prylar, om det senare innebär att vara slav åt banken.
Snön har yrt utanför fönstret hela dagen. Vi har en halvmeter snö på balkongen och min man röker genom en liten glugg. Om inte rökavvänjningskursen han skall börja i januari hjälper, får jag hoppas på en riktigt bister vinter så att kölden ger honom en näsknäppa.
Brodows blandning 
Många yngre konstnärskolleger här i NY bor trångt, jobbar hårt på bygge eller restauranger för att betala hyra och studielån, och gör konst på ”fritid”. Det blir inge mycke av. Så flyttar de tillbaka efter några år. Om Malcolm Gladwell har rätt, vilket jag tror, tar det 10 år eller 10,000 timmar att bli riktigt bra inom vilket nått så när sofistikerat yrke. Då är det bra mycket smartare att inte ha skulder och höga utgifter. I stället lägga tid och kraft på det som man verkligen vill åstadkomma här.
Jo, det är sant. Bättre att bo billigt och koncentrera sig på sitt arbete. 10 år eller 10 000 timmar är säkert en hyfsad uppskattning, i alla fall för en konstvetare.
Kom att tänka på gentrifieringen av områden i storstäder. Först flyttar konstnärer till ett område med ruckliga hus för att det är billigt, sedan kommer fastighetsspekulanterna och de välfyllda plånböckerna för att området är så charmigt, så får konstnärerna flytta därifrån.
Tycker du verkligen du behöver mer snö, även på bloggen ; )
Psst: Jag tycker det ser fint ut, men glest.
Den där snön på min blogg kommer alltid som en överraskning varje år. Ungefär som första snön för SJ och svenska journalister.
Sen måste jag tillägga att jag gillar det ovan sagda: Samhället som bostadsrättsförening är min ständiga metafor. För vad ska ni få höra så småningom. Mycket viktigare än sö/inte snö ; )
Det är bra, håll efter din mans rökning. Det är absolut livsfarligt att röka. Det säger jag EN gång till rökarna jag träffar på, för att döva mitt eget samvete, då har jag gjort något gott inbillar jag mig. Det värsta är att tjata och det hjälper INTE. En rökavvänjningskurs gör säkert susen.
Nej, tjatandet har jag förstått inte hjälper ett dugg! Dessutom blir jag så trött på mig själv. Rökare lockar fram ens sämsta sidor 😉