Bilder från Lappland sommaren 2015

Sommarens semesterresa gick till norra Lappland. Jag och sonen, nu vuxen och utflugen ur boet, har varit ute och vandrat. Det är något vi tycker väldigt mycket om att göra tillsammans. Vi började i Nikkaluokta i norr och avslutade i Kvikkjokk i söder, en sträcka på cirka 15 mil.

Mamma, den trygga fasta punkten. Sonen, ständigt på resande fot utan fast adress. I ett par veckor fick jag vara nära honom innan han reser iväg igen, denna gång till andra sidan jordklotet på obestämd tid.

Vi lämnade Stockholm på kvällen den 14 juli och tog nattåget mot Narvik. Redan strax norr om Uppsala filmade jag några sekunder av det förbirusande landskapet och la upp på Instagram och Facebook med en kort notis om färdmål, sinnestämning och vad jag för tillfället gör. Aldrig förr har det varit så lätt att meddela sig med omvärlden som nu och ta del av andras tankar och upplevelser – kanske är det just därför som fjällvärlden lockar allt fler besökare. Man vill slippa ifrån tjattrandet, sociala media som distraktion och tidstjuv och arena för jagets uppvisning. Det har varit ovanligt många turister i Lappland i år.

Nikkaloukta fjällstation. Ragnar loggar ut.

Sjön Láddjujávri mellan Nikkaluokta och Kebnekaise.

Första natten slog vi upp tältet några kilometer från Kebnekaise fjällstation. Jag slocknade redan vid åtta-, niotiden på kvällen, trött av ansträngningen och att jag ännu inte var helt återställd från en kraftig förkylning jag hade haft veckan innan, men Ragnar stannade uppe och tecknade i midnattssolens sken.

Nästa dag gick vi mot Kebnekaise där vi provianterade. Mellan Nikkaluokta och Kebnekaise är det många vandrare som går den knappt två mil långa sträckan. En del tar båten över Láddjujávri vilket förkortar sträckan med sju kilometer, men vi gick hela vägen.

Mot Singi

Dagen därpå gick vi vidare mot Singi. Det var soligt och utan mygg. Så här högt upp slipper man myggen, de finns bara i den tätare växtligheten i dalarna. Vi lagade grönsakssoppa på våra torkade medhavda grönsaker och festade på en grönmögelost till efterrätt. Min medhavda engelska fruktkaka som jag hade bakat, med riktigt mycket nötter och torkad frukt i, var bra som mellanmål. På kvällen kände vi av ben och rumpor för dagens vandring var tuff.

Vissa partier av leden går genom fjällbjörkterräng. Där är den vanligaste blomman hönsbär. Från Singi till Kaitumjaure är det en lättvandrad sträcka. Stigen går längs en ravin med forsande vatten, björkskog, hjortonblom. Nu såg vi fler blommor: tätört, rosling, lappljung, kråkbär, fjällbräka och skogsstjärna. Vi tältade vid Kaitumjaure där vi också provianterade. Det blev en gulaschsoppa med ris och salta jordnötter.

Vissa sträckor på leden kräver rodd. STF tillhandahåller roddbåtar som går i skytteltrafik mellan stränderna. Nedan några bilder som visar hur föränderligt landskapet är beroende på väderlek. När molnen drar in kan det bli väldigt dramatiskt. På bilden nedan ser vi ett rengärde.

Vi gjorde sällskap med en familj från Stockholm ett dygn och gick upp till klippan Skeife som är 700 meter hög med utsikt över Sarek och Rapadalen. Vi tältade ett stycke därifrån vid en liten sjö på hög höjd. Där var det ganska mycket mygg.

Ragnar tecknar medan vi andra kör med digitalkamera.

Vi ror en sträcka till.

Skierfe från håll. Det är helt osannolika färger när solen kommer fram.