om delad vårdnad av krukväxter

Min man och jag lever i ett distansförhållande. Omständigheterna ser ut så just nu att vi måste arbeta och bo i olika länder. Han är här ibland och jag är där ibland. Tyvärr träffas vi alldeles för sällan. Mest blir det kontakt per telefon. När han är här tar han hand om markservicen, städar och lagar mat. När jag är hos honom i Italien är det jag som är hemmafrun och har lunchen klar när han kommer hem på ett hastigt besök mellan två kundmöten. I Sverige äter vi italienskt och i Italien äter vi svensk husmanskost gjord på italienska råvaror. 

Min man och jag har inga barn tillsammans för vi har träffats så sent i livet. Ragnar som jag fick när jag var ung är vuxen nu. Han är 20 och har nyss flyttat hemifrån. Min man och jag har inga barn tillsammans, men vi har delad vårdnad om krukväxterna.

Kom ihåg att vattna blommorna, gör det nu direkt efter vårt samtal, säger han till mig i telefon. Utan hans omsorger skulle mina plantor dö. Min man påminner mig om att jag måste vattna krukväxterna.

Skriv inte för mycket, sitt inte för mycket framför datorn, säger han också till mig. Utan hans omsorger skulle jag dö. Min man påminner mig om att jag skall ta hand om mig själv och leva ett liv utanför texten. 

Men utan mina bristande omsorger skulle hans krukväxter dö. Det har de faktiskt redan gjort. Han har vattnat ihjäl dem. En  gång lyckades jag få liv i en planta genom att skära bort de ruttna rötterna och sedan sätta den i solen på tork. Inte heller krukväxter mår bra av för mycket omsorg. Sträv skall kärleken vara.