Ett gott nytt 2014!

Den här dagen på året summerar vi det år som gått och blickar framåt, mot ett nytt år. Min förra nyårskrönika var lite ledsen och trött och illustrerades av en bild på ett ofärgat pussel i grått där bitarna låg i sär, ett carte blanche.  När jag ser tillbaka och tolkar bilden fångade det en situation som jag var i då och som har förbättrats under året.

Vårt företagande tillsammans fick mycket riktigt ett slut under 2013 även om vi inte har lagt ned det helt. Min man och jag har sedan 2008 byggt upp en webbplats med information om Sardinien som resmål. Betalande kunder har varit hotell, restauranger, kommuner och organisationer på Sardinien som köpt redaktionella annonser. Webbplatsen är idag en hyfsat välbesökt sida som fungerar som en informationsbank för Sardinienresenärer. Det tar lång tid att hamna överst i sökmotorerna, men det kan vi stolt konstatera att flera av våra sökord gör, utan fusk. I framtiden hoppas vi på att kunna använda webbplatsen för någon annan aktivitet, men det ligger lite bortom  2014.

2013 var året då jag sa adjö till frilanslivet med dess ständiga pengabrist och otrygghet. Jag längtade efter ett jobb med månadslön och att känna mig uppskattad efter förtjänst. Jobbet fick jag (ett vikariat) och jag arbetar sedan maj månad på Stockholms stads kulturförvaltning. Där trivs jag och hoppas på att kunna hålla mig kvar på något sätt.

2013 var också året då en lång och kostsam process i kontakt med italiensk byråkrati fick sitt slut. Tomten som min man ärvde tillsammans med sina syskon är skiftad, alla lantmätare och advokater betalda, och vi har nu vår lilla jordlott på drygt 5 hektar.

Det är denna jordlott som vi fantiserar om när vi tänker på framtiden tillsammans. Vi planerar för vad vi skall odla där och hur huset skall se ut som vi en gång ska bygga – efter ytterligare lite italiensk byråkrati förstås. Först ska vi skaffa oss en eller ett par husvagnar. De finns billiga att få tag i på andrahandsmarknaden. Med en husvagn och en utbyggnad i form av en terrass kommer man långt i huskänsla. Våra vänner Teresa och Enzo ska hjälpa oss med jordbruket. Teresa vill ha höns. Jag vill ha en apelsinlund.

Jag hoppas att den här bloggen under 2014 kommer att handla lite mer om livet, det växande och sinnliga: att starta upp och driva ett ekologiskt jordbruk på Sardinien till exempel. Jag hoppas också på att hinna läsa mer skönlitteratur. En konstblogg var det länge sedan den här bloggen var.